Det är vissa som surfar in här på bloggen ibland som inte förstår att det här är en blogg. Jag ber verkligen om ursäkt för det men förstår att det kan vara förvirrande då jag ofta tycker och tänker saker som har vetenskaplig anknytning. Det är så känsligt det där, för en del anser att man inte får blogga om vetenskapliga ämnen utan att källhänvisa. Det anser dock jag, för jag skiljer på bloggar och vetenskapliga texter, jag skiljer även på artiklar som ska publiceras i tidningar samt på böcker.
Tro mig, jag vet skillnaden.
Såhär ser källhänvisningen ut i mina böcker:
Jag källhänvisar mycket i mina böcker. Hundratals källor är standard för det ingår i min research och dessutom måste man källhänvisa om man skriver facklitteratur.
Jag är inte särskilt främmande för vetenskapliga artiklar för att jag läser pek nästan varje dag. Här är till exempel ett mail från en forskare på Fudan University som jag hjälpte bli publicerad i New England Journal of Medicine.
Att läsa, granska och korra vetenskapliga artiklar är mitt jobb.
Så hur skiljer sig bloggen från det här?
För det första, för att det är en blogg. I min värld är en blogg lite mer som en öppen dagbok där man kan dela med sig av sina tankar, upplevelser och åsikter. Ett exempel på något som började som en blogg men inte längre är det är dietdoctor.com, fd kostdoktorn. Kostis bloggade om LCHF och varvade med personliga inlägg, ibland kom det upp bilder på äldsta dottern och sådant. Det gör det inte nu för det har blivit en sk “authority website”, eller en informationsplattform med både forum och medlemssida. Det är inte längre personligt och det skulle bli helt malplacerat om Kostis la upp en bild från altanen när han sitter och dricker kaffe.
För det andra, bloggen är en fritidssyssla; det är många som tror att bloggen är mitt jobb men så är det absolut inte. Jag började blogga för snart 10 år sedan för att connecta med andra människor genom text, och det är fortfarande mitt huvudsyfte. Jag tycker att det är jätteroligt att få dela med mig av mina tankar och reflektioner, att få inspirera och testa olika synsätt på andra människor som mer än gärna ger sin feedback och bidrar med kunskap tillbaka. Hur lyxigt är inte det? Det är en aspekt som jag verkligen älskar med sociala medier!
Hur jag skriver vs hur jag vill skriva
För de som inte själva bloggar kanske det inte framgår hur svårt det kan vara att uttrycka sig rätt. Jag har valt att vara lite opersonlig i bloggen, och skriva ganska mycket i artikelform för att det är vad som går hem bäst. Det är fortfarande mina åsikter, tankar och funderingar men kanske mer sansat och eftertänksamt. Jag vill skriva mer personligt, men inte på bekostnad av att bli missförstådd. Skulle jag dela hela Martina med dig som läser här finns en viss risk att du skulle uppleva mig som extrem (mer än vad du redan gör), inkonsekvent, irrationell, flaky, paranoid och neurotisk och det skulle överskugga mitt budskap.
Men jag ska göra ett försök ändå, ett sansat försök. Jag vill nämligen inte ha en authority platform just nu utan vill att detta ska vara min blogg. No more, no less 🙂
Dock ska jag tillägga att jag tar till mig av kritik och feedback, och skriver jag mer edgy artiklar som verkligen skriker efter vetenskapligt stöd, då ska jag ge det. Jag ska också bli mer noggrann med att understryka när något är mina egna åsikter och inte, fast det tycker jag att jag har blivit bättre på, visst?
Sen får du också komma ihåg att jag varken är läkare eller någon annan form av vårdpersonal, jag har således ingen licens att försvara och kan uttrycka mig väldigt fritt om precis vad som helst. Det är en annan aspekt jag verkligen gillar med att blogga 🙂
Stay as you are! ???
Haha tack du!
Du får inte sluta blogga på det sättet du gör! Med hjälp av din blogg har jag kommit långt i min strävan att bli helt läkt i kroppen! Och det är svårt att googla på nätet när man inte vet om det är myter som det finns gott om idag. Och att det är läkemedelsproducenter och även Livsmedelsverket inte går att lita på det är otäckt tycker jag. Och för att inte tala om alla livsmedelsfabrikanter som har stoppat i oss med allsköns skit rent ut sagt och förstört många kroppar! Jag tycker det är mycket allvarligt och de borde stå till svars för detta. Få se om det kommer något sådant i framtiden? Jag vet mycket väl att det är dina åsikter som du skriver om och jag vet att du har testat det mesta. Och det gäller att vara medveten om att alla är unika och jag testar och ser kan detta funka på mig också? Och om man lär sig använda de olika verktygen så är det ju guld värt. Sen är det också en skön känsla att tji fick ni läkarkåren jag har fixat mig själv! Min tilltro till den svenska sjukvården är dåligt, det är bara att se exempel inom diabetesvården! Visst, det börjar bli lite bättre men det går trögt. Och gud nåde den som inte gör som läkarna säger då blir det utskällningar och annat som är så otroligt onödigt om man hamnar i den situationen. Läser dagligen olika berättelser i flera FB-grupper om detta och jag tycker det är gräsligt och så jäkla onödigt!
Hej Martina,
Jag misstänker att detta inlägg riktats till mig bland annat, eftersom du aldrig publicerade min följdkommentar gällande c-vitaminets biotillgänglighet två inlägg ner.
Med tanke på hur många människor som läser din blogg och som köper det du skriver rakt av utan att ifrågasätta (det där med vit c tex) och om det nu är som du skriver ovan att du kan allt om källhänvisning etc (vilket jag inte betvivlar) varför valde du då att radera min kommentar istället för att göra som du gjort med andra och bett mig googla? Är det för att det faktiskt inte finns något som backar upp att biotillgängligheten av vit c skiljer sig mellan lever och frukt?
Olika former av vit c finns som tillskott men hur är det egentligen med ren askorbinsyra i mat? Det jag skrev var inte något påhopp på något sätt. Det var en fråga.
Jag menade i alla fall inte att vara något rövhål, vilket jag också skrev. Du som lever av att granska studier hade kanske kommit över någon intressant studie på ämnet och kunnat länka till det. Det var iaf min förhoppning.
Liz, det här inlägget har absolut ingenting med dig att göra och är verkligen inte riktat till dig. Det är tråkigt om du tar åt dig, det är inte meningen 🙂
Jag har inte raderat några av dina kommentarer! Jag raderar bara om det är irriterande personangrepp eller påhopp som inte är relevanta och som inte bidrar med trevlig stämning.
Jag har väl dessutom diskuterat lever och vitamin C med dig? Vad svarade jag nu igen… det var om biotillgänglighet, visst?
Jag har inte hittat någon studie som jämför vitamin- och mineralinnehåll i olika saker baserat på biotillgänglighet, men det verkar som att man behöver mindre när man tar bort grönsaker. Vet ej varför. Sen ser ju apelsin ut att innehålla mer c vit än lever per gram, så lever innehåller inte mer c vit som jag trodde och alltid fått höra. Undrar varifrån det kommer om det inte är så?
Intressant detta med olika kontext och hur man förhåller sig när man publicerar och när man är mottagare. och som Bra att du beskriver detta såhär tydligt. Det är lätt att missa idag att hålla isär vilken arena och vad man kan förvänta sig när man surfar runt i olika kontexter..
“Skulle jag dela hela Martina med dig som läser här finns en viss risk att du skulle uppleva mig som extrem (mer än vad du redan gör), inkonsekvent, irrationell, flaky, paranoid och neurotisk ”
😀 Jag förstår hur du menar, men kan du inte nån gång skriva just så? Bara skriv disclaimer i början av inlägget och sedan va “hela Martina”? Det vore roligt, jag är själv inte helt “normal” och gillar lite krokiga tänkesätt ibland. 😀
Hehe jag skrev så i början när jag började blogga och det blev onödigt många som blev såååå irriterade på mig för att jag “hattade fram och tillbaka” eller ändrade åsikt för ofta. Det gjorde jag inte, men jag älskar att diskutera saker från olika vinklar och har inga problem med att spela jävulens advokat bara för att ta in ett nytt perspektiv. Det verkar inte vara så vanligt att tänka så, tydligen…
Sen blev jag ju såklart också anklagad för att ha olika störningar, så det gäller att väga orden på guldvåg har jag lärt mig.