Först visste jag inte om jag skulle blogga om detta överhuvudtaget, men efter en stunds funderande tänkte jag “varför inte?” så nu kör vi:
För några veckor sedan ramlade det ned handskrivna brev i mitt brevinkast, skrivna av en vän till mig som har ett väldigt djupt intellekt och en enorm empati och förståelse för andra människor (även för mig hehe) och förutom att det var det finaste jag någonsin sett uttryckas i text, så blev jag såklart djupt rörd enda in i själen. Det var bortom ord och begrepp helt enkelt.
Kärnan i breven var att det fanns något som jag borde prova, något som skulle få mig över mina hinder och göra mig ännu starkare, och ännu friare än jag redan är. Det handlade om Vipassana meditation, och det finns bara ett center i norden och det ligger i Ödeshög. Vipassana meditationen utvecklades av Buddha för 2500 år sedan, så det är en ganska beprövad metod, men den är inte för alla.
Man måste veta vad man ger sig in på, och man måste veta vad man vill få ut. Kursen är 10 dagar lång och det är den kortaste kursen. Reglerna är mycket strikta. All kommunikation med omvärlden är förbjuden, liksom all kommunikation med de övriga deltagarna. Man får inte ha kroppskontakt eller ens ögonkontakt, och man får inte använda kroppsspråk eller skriva på lappar. Penna och papper är förbjudet, och självklart dator, telefon och tidningar också.
Varje morgon klockan 04.00 ringer gong-gongen och det är dags för meditation som pågår fram till 21.00 på kvällen. 21.30 släcks ljuset och det blir nattvila. Efter 10 dagar har man alltså spenderat ca 120 timmar i lotusställningen, i ädel tystnad.
Det här innebär att man går djupt ned i sig själv, lager för lager och möter allting som kan komma upp, för att kunna komma ut starkare än någonsin. Det kräver alltså att man är stark som person, fokuserad och målinriktad. Jag ser verkligen fram emot kursen, jag ser fram emot att få lära mig meditationstekniken och jag ser fram emot att få komma tillbaka efteråt.
Det här är det mest extrema jag någonsin har gjort, mer extremt än att spurta upp för mount fuji eller springa halvmaraton otränad i converse. Mer extremt än att läsa in tekniskt basår på 5 månader eller ställa upp i SM i bänkpress. Detta är helt enkelt det mest extrema jag kan komma på, men jag följer en stig som är upptrampad och jag blir hållen i handen.
Nu strax, närmare bestämt 07.50 avgår min buss från Göteborg, och jag är tillbaka igen den 7e september. Jag kommer alltså att ha en liten bloggpaus, men jag hoppas att ni förstår ♥
Ta väl hand om er alla underbara läsare, så hörs vi snart igen! ♥